alltalltalltallt

jag minns när jag var rädd för att förlora allt. det var så många olika saker jag var så rädd för att förlora, alla utspridda, alla i olika delar av mitt liv. nu, helt plötsligt, har allting komprimerats ihop till en enda rädsla. dig.

jag är rädd för att förlora dig. du har blivit mitt allt, du har växt till en börda och jag orkar inte. men jag måste, jag måste hela tiden för att du har blivit mitt allt.

din dag!



idag fyller den här underbara människan år och det bör uppmärksammas <3

världens största grattis till dig, vackra, vackra Camilla, insidan såsom utsidan.
på lördag ska du firas regelrätt <3


into my arms

and I believe in Love
and I know that you do too
and I believe in some kind of path
that we can walk down, me and you
so keep your candlew burning
and make her journey bright and pure
that she will keep returning
always and evermore

into my arms, oh lord.

Annie

jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

fick tips av fina eurica om en bok som heter ovanstående. läste lite utdrag ur den på nätet och är redan hooked.



Annie

kontraproduktiva känslor

i skuggan av allt du är, så känns det hela tiden.

du är en fenomenal människa.
du är fenomenal och jag kan aldrig leva upp till dig, bara tanken..

du är hög standard, klass och guld.
jag vill att du ska vara det.

men jag orkar inte slåss.



någonting större än själva livet

Min kollega berätta en sak för mig för ett tag sedan som jag inte kan sluta tänka på. När hennes vän låg inför döden på sjukhus så var hans puls väldigt låg, han var knappt vid medvetande, alla visste att han bara hade dagar kvar. Men varje gång hans fru kom in i rummet så ökade hans hjärtfrekvens, hans styrka. Hans kropp orkade utmanade sig själv till det yttersta en liten stund till varje dag, för att få vara vara med henne. Det är större än pulsådror och hjärtkammare och blod och sjukdom. Det är kärleken och den är störst.

now all your love is wasted, and then who the hell was I?



Annie

Mobilblogg, så mysigt


känner en djup sorg å dina vägnar, Malmö.



Annie

hålet

Idag kan jag konstatera två saker.

1. Jag är inte kär i någon. Jag har överhuvudtaget knappt känslor för någon.

2. Jag saknar ingen, jag har ingen att relatera sorglig musik till, inga bilder att påverkas av.

Pga detta har jag ett stort hål i min mage som jag inte kan fylla med något alls. Ett stort hål.

Annie

2012

Så förundrad över att ett nytt år nu ska komma att formas, 2011 var omtumlande på många sätt och vis och jag hoppas på detta året. Vill uppnå saker, hitta rätt. Det känns bra med ett nytt år, jag är redo att gå vidare och formas till en ännu bättre version av mig själv. Kvällen har varit helt fantastisk, i goda vänners lag. Tänker på dig Lili!!! Vi saknade alla dig.


RSS 2.0