G U D vad jag är T R Ö T T i mitt liv just nu, alltså inte PÅ mitt liv utan i mitt liv. Alltid. Varje dag. I detta nu är jag så trött att min HUD är ÖM. Vissa dagar (många) kommer jag hem från jobb vid 17, lägger mig vid 18 och sover tills nästa dag och då börjar allt om igen. Igår och idag är första gången jag städat på VECKOR, och dessvärre överdriver jag inte. Det är helt genomkonstigt. Minns inget av den gångna veckan. Min höjdpunkt, det jag har sett fram emot denna veckan, har på allvar varit att jag hade tvätt-tid idag för att allt var smutsigt. Så vilken dag hade jag bokat tvätt-tid? Jo, den 31a november. Existerar då denna dag? Svar nej. Vilket min granne gjorde väldigt klart för mig. Inga rena kläder imorgon heller m.a.o.

Nu sitter jag och färgar mina ögonbryn ännu en kväll, tänker alltid på Camilla när jag gör det. Det var hon som introducerade mig för det. Mm. Och Greys Anatomy gör helt klart mitt liv väldigt genomlidligt just nu, att leva genom tv-serier liksom. Och att vara hemma hos mamma som jag är väääldigt mycket. Aldrig njutit så mycket av det förr, älskar varenda sekund. Hela min familj har fått dille på Wordfeud, vi spelar mot varandra allihopa, mamma och Christer med androids, jag och Mikael med iPhones. Vi misstänker alla att Mikael fuskar. Alla vet att han inte är så smart.



kul kuriosa, på denna bilden ler jag som ett --- för att jag har knallröda vintänder!

Annie

Annie

trötta ögon, långa dagar, mycket möten, tidiga mornar. mycket glädje och mycket skratt, men oroväckande lite fritid, då tiden jag spenderar efter jobb är zombifierad. ser fram emot fika med mina älsklingar imorgon, sen ser jag fram emot att gå i ide igen. min själ är i sådan harmoni med denna sena höst. kurerar mig förövrigt fortfarande hemma hos mamma. inne på dag 6.

Annie

idag fick jag reda på något väldigt stort.
min kusin Greger ska få barn :') ♥

Annie

Idag tar jag det från början, med en av dom bästa serierna som finns, en av dom absolut starkaste serierna jag någonsin sett. Grey's Anatomy. Goddamnit. Har sett halva första avsnittet och gråter som ett barn. Och blivit kär. I Dr McDreamy.



Annie

Som -allasomkännermigvet- så är jag helt sjukt trött typ alltid. Så jag köpte Chi San - traditionellt hjälpt mot trötthet. Så tog jag min första "shot" nu ikväll. Och det var de vidrigaste 12 ml jag någonsin druckit. Det smakade som en jägermesiter fast typ, starkare och utan det goda i jägern, MINST, det är så jävla äckligt att jag mår illa nu, bara doften får det av vända sig i magen. Smakar det så kostar det. Smakar det illa kostar det tydligen också.

Kampen mot powernapsen.



Annie

hej, här är jag och min pose.



hejdå

nu har jag tagit tag i min framtid steg 1. i januari djurar jag mig igenom matte c. aids.

Annie

efter en TOTAL heluppfräshning av vår lägenhet hemma hos mamma är det ett sant nöje att komma hem, allting är nymålad, reparerat, nya möbler, NEW SPRIT!!! tönt-annie saknar att bo hemma helt enkelt.

jag och mamma ska dela på soffan inatt, spännande... mormor och morfar är på besök, denna gudabenådade gåva att ha de i livet vid min ålder, få ta del av deras liv, berättelser. tanken på att de inte följer mig genom hela mitt liv ger mig en obegriplig smärta.

en av mina kollegor på jobb har alldeles nyss förlorat sin styvfar till cancern, nu ligger hennes närmsta väninna inför samma öde och det är bara dagar kvar, en annan väns 26-åriga vännina har precis fått veta att hennes bröstcancer kommit tillbaka och spridit sig till halsen. hennes son är två år gammal.

att förstå att ingenting är beständigt och att varje människa vi älskar bara är här på lånad tid. att ta vara på, att uppskatta, att älska och framförallt: att förlåta. för oavsett hur svår döden är att greppa och ta till sig så lever vi ständigt med den. det är skrämmande, men ack så viktigt att förstå. visa kärlek, visa kärlek, VISA KÄRLEK. berätta för de du älskat att du älskar det. så jävla rädd att det en dag ska vara försent.





Annie

...

Annie

En annan sak jag ofta funderar över är vinterdepression. I alla år som folk har gått ner sig under höst och vintern har jag suttit och undrat varför. I år förstår jag plötsligt. Saker är nämligen inte beständiga, och är det något jag lärt mig är det att handskas med detta faktum. Man tror att det är lätt, som barn längtar man efter dessa förändringarna, när allt ska ändras. Nu när alla hittar sin egna väg, alla man känner, alla man älskat, de man fortfarande älskar. Att inse detta under vinterhalvåret är inte lätt. Det är hårt. Hårt, svårt och jävligt, mörkt och kallt.

Som om det inte vore nog känner jag en påträngande tomhet, jag saknar något, eller om det i själv verket är honom, eller minnet av honom, jag vet inte. Jag vet bara att jag inte är densamma. Jag är inte sentimental men ibland känns det rent ut sagt som jag smakar dig, förnimmelsen är så påtaglig, men bara precis på gränsen. Bara precis så mitt hjärta hinner uppfatta att det en gång för inte så länge sedan var på god väg att läka.

Ibland undrar jag varför jag känner mig så konstig och orolig som jag gör, det är som jag alltid är sjuk, hypokondriker ut i fingerspetsarna. Det är fullkomligt utmattande. Ibland tror jag att jag lider lika mycket som någon som faktiskt är sjuk.

Ångest är och förblir och kommer alltid vara svart. En geggig orolig orm som tränger sig genom både vettet och själen, bortom att logik och reson. Ångest slår liksom på hjärtat och det slår hårdare, man känner stressen, paniken kommer krypandes, hjärtat dunkar hårdare och hårdare, pärlor av svett dyker upp på din panna och du tror att hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen, och det gör det, nästan, men aldrig helt. Helt plötsligt sitter du där med din kropp som inte är något annat än en behållare för svart, äcklig ångest. Och det gör ont, oro gör ont och det finns inget försvar när den svarta ångesten kryper upp i din hals och mörkar dina sinnen.

Jag må vara oinsatt i häst-världen men Hickstead har jag hört så mycket om, både OS-vinnare och världsetta, att se den här videon, när hästen får en hjärtattack och dör mitt i en tävling är helt heartbreaking. Åh, vad tragiskt. Ett sådant stort och ståtligt djur bara faller ihop :(



Annie

har precis kommit hem från en av mina roligaste resor evah, AMSTERDAM, herregud vad det kickade ass, jag vill tillbaka nu, nu, nu. definitivt min typ av stad, min typ av fest, men dessvärre inte min typ av MÄN. det är ju tråkigt. men annars så. WOOPIO!

Annie

tveklöst en av eminems bästa låtar och videor någonsin, så jävla storartat att jag känner mig religiös.




Annie